Open Home: Ett nytt sätt att leva.

Veerle Wenes – Gallerist, Antwerpen (Belgien)

När Veerle satt och surfade på nätet 2009 snubblade hon över en förfallen fastighet i hjärtat av Antwerpens historiska centrum. Där de flesta skulle sett problem – de två byggnaderna var förfallna och helt olika arkektoniskt sett – såg Veerle möjligheten till ett nytt sätt att leva och bo. Med hjälp av sin man Bob Christiaens och arkitekten Bart Lens bestämde hon sig för att kombinera de två byggnader och skapa ett hem där hon kunde blanda arbete och hemmaliv. I dag existerar galleriets konkreta modernism och hemmets traditionella europeiska arkitektur i estetisk harmoni, och knyts samman av ett betonggolv med fiskbensmönster och höga fönster som öppnar utrymmena mot varandra.

Det är ingen överraskning att Veerle är utbildad arkitekt. Vem skulle annars komma på det spektakulära ljusfyllda atrium som kopplar samman konstgalleriets hårda betong med hennes hem, en 1800-talsateljé. Precis som de två byggnaderna skiljer sig lite fortsätter de otydliga linjerna i galleriet. Veerle är känd för sitt återskapande av konstnärliga discipliner och föremål, och hennes hem känns som en modern salong – en plats där både arbete och nöje utspelar sig kring köksbordet.

Du utbildade dig till arkitekt i Cannes, men hur kommer det sig att öppnade galleri i Antwerpen?
Arkitektur är en av de viktigaste konstformerna, men det var lite för långsamt för mig. Jag gillar när det går snabbt! Det är därför som jag började med grafisk design och kommunikation, eftersom man måste vara kreativ snabbt. Vi måste ta det som händer och omvandla det till koncept. För mig var koncepten viktigare än de annonser vi skapade.

Du hade en design- och kommunikationsfirma i 20 år, hur övergick du från reklam till konst?
Jag gillar att följa min intuition och när jag fick frågan om att skapa en utställning var det rena himmelriket. Jag kom från ingenstans och fick träffa direktörerna för två konst- och designmuseer. De hade aldrig haft en gemensam utställning tidigare och har aldrig haft det sen heller. Vi lät 40 konstnärer och designer arbeta i de två museerna, en fantastisk kombination av två discipliner.

Korsningen av discipliner har blivit ett slags kännemärke för dig och ditt galleri. Tror du att den här utställningen är något av en katalysator för din gärning som curator?
Då trodde jag att om jag skulle byta karriär så skulle det vara att arbeta självständigt med kreativa människor. När du arbetar inom kommunikation används din kreativitet för att sälja produkter åt den person som betalar dig. Det är så som samhället fungerar. Efter 20 år var jag intresserad av att göra något som inte var beroende av någon annan. Någonting som inte var beroende av klienter eller pengar.

Och det blev ett galleri?
I början ville jag inte att Valerie Traan skulle vara bara ett konstgalleri, eftersom jag tyckte att fanns tillräckligt med bra gallerier. Jag ville inte att det skulle bli det 13:e bästa galleriet. I mitt yrke är design och arkitektur mycket viktigt, men konst är också viktigt. Och därför bestämde jag mig för ett galleri med en undertitel: subjekt och objekt. För mig måste ett objekt berätta en historia, annars är det ingen vits att visa dem.

Hur bestämmer du vem och vad som visas i galleriet?
Jag väljer alltid sånt som känns rätt. Varje utställning är lika viktig. När jag börjar med en utställning eller ett samarbete med en designer, en arkitekt eller en konstnär är det alltid för att det känns som en bra matchning.

Så en bra matchning är en markör för framgång?
Framgång är relativt. Framgång är det du känner efter en utställning. Du kanske inte säljer något, men du kanske känner att samarbetet var framgångsrikt, ett framgångsrikt möte, en framgångsrik känsla, en framgångsrik historia. Eftersom jag uppnått en viss ålder ligger det andra orsaker bakom mitt galleri än det skulle göra för en som är 30 år.

När man tänker på din boende- och arbetssituation, skulle du vilja säga att du lever ett offentligt liv?
Jag är väldigt noggrann med mitt privatliv. Men när galleriet är öppet kan folk komma in överallt! Det kanske var därför jag inte startade förrän jag hittade de här lokalerna. Jag ville ha rätt lokaler.

Varför valde du Antwerpen och inte Gent, där du bodde förut?
Min man är från Antwerpen. Och jag vet inte om du känner till det, men en man från Antwerpen flyttar man inte på! Jag tänker ibland att det vore bättre om galleriet låg i Bryssel eller Paris, men då finns det andra problem. Om det låg i Paris skulle det bli alldeles för dyrt. Om det låg i Bryssel skulle jag inte kunna bo i samma lokaler. Och därför var Antwerpen ett praktiskt beslut, som byggde på kärlek.

Kärlek är ett bra skäl att fastna på en plats! Kan du berätta lite om byggnadernas historia?
Galleriet var ett enormt visningsrum för möbler och det här var en ateljé för nunnor. De tillverkade behåar. Tänk dig nunnor som tillverkar behåar! Det var en arbetslokal, men vi renoverade den och gjorde den till ett hem. Galleridelen byggdes 1979 och är ett klassiskt exempel på konkret modernism.

De känns sammankopplade nu. Ni måste ha gjort en del radikala förändringar innan ni flyttade in?
Vi samarbetade med en vän som är arkitekt, Bart Lens, för att sammanfoga byggnaderna på ett tilltalande och modernt sätt. Från och med det ögonblick då vi såg lokalerna stod det klart att vi ville bo i det bakre huset och ha galleriet längst fram.

Vilket är det viktigaste utrymmet i ert hem?
Det här – köket. Jag är alltid här. Det är mitt kontor, vi äter här – både med familjen och med vänner. Det är det viktigaste rummet.

Är köksbordet, i sina olika skepnader, hjärtat i hemmet?
Ja. Vi sitter alltid här, runt det här bordet. Bra mat är mycket viktigt. Jag tror att människor som arbetar med mat, inte med gastronomi utan med produktion av mat i förortsmiljöer, är mycket kritiska. Det de gör är inte bara en ny trend eller en produkt, det är framtiden. Det är därför som bordet är en av de viktigaste möblerna i huset, det är en del av framtiden.

Din karriär har gått i olika riktningar, tror du att gallerist är den sista?
Ibland tänker jag att jag borde göra något annat. Men när man sätter en boll i rullning gäller det att följa med. Det kanske finns ett bättre uttryck på engelska! Du kan inte säga stopp, då stannar du. Ibland blir det för mycket – när du är framgångsrik blir det mer jobb. Men det jobbet är orsaken till att du startade!